jjjuliamartinsson

på svenskan håller vi på med personbeskrivningar, så därför tänkte jag att när jag ändå på på gång så kan jag ju beskriva mig själv här på bloggen.
& eftersomjag mest använder den här bloggen som en dagbok så kan det ju va kul att se sen hur jag var just den 20 november 2011

Jag heter Anna Julia Christina Martinsson & jag är 15 år.
Jag bor i Berge i Kilafors när jag är hos mamma, & har bott här sen jag var liten. & min pappa bor på Ren i Bollnäs för tillfället, men han flyttar till Marma om bara någon vecka.
När jag var liten så gick jag på ett dagis som heter Julibacken som ligger här i Kilafors.
Vid 6 års ålder började jag lika som alla andra i skolan, samma skola som jag går på idag - Kilafors Skolan.
Jag har trivts bra där hela tiden, även fast det har vart mycket problem lite då & då.
Jag går i 9an nu, & jag vet inte om jag ska gråta eller om jag ska vara glad.
jag ser fram emot gymnasiet, men ändå inte, eftersom det innebär att jag kommer ett steg närme vuxenlivet, & det skrämmer mig lite. Liksom, vart tog tiden vägen?
Allt har gått så snabbt, så jag hinner knappt med.
Jag har vart ganska säker ett bra tag nu på att jag vill gå Frissörlinjen i Gävle, på John Bauer skolan.
Men ändå blir jag allt mer sugen på att jobba som svenska/bild-lärare, också vill jag jobba med småbarn.
Samtidit som jag vill bli skådespelare, men det har jag gett upp eftersom jag vet att det aldrig kommer hända (haha..)
I mars förra året flyttade pappa ifrån oss, eller jag & Dennis, min bror,  fick ju följa med såklart, men eftersom vi gårt i skolan & har dom flesta av våra vänner här i Kilafors så bor vi automatiskt mer hos mamma än hos honom.
Pappa har jobbat i Stockholm hela mitt liv, så han har vart borta på veckorna & hemma på helgerna, när jag var liten så tyckte jag liksom att det var "normalt", men det börjar bli mer & mer jobbigt nu. Det skulle vara skönt att bara kunna åka till honom när man kände för det liksom, & inte bara speciella dagar.
Jag tror att min personlighet är väldigt komplicerad, eller jag vet att den är det.
Jag behöver kärlek & komplimanger konstant för att inte bryta ihop.
& som dom flesta tonårstjejer så har jag extrema humörsvägningar, ena sekunden är jag superglad & hyper, & en hundradels sekund senare kan jag vara ett helvete.
Det är ingenting jag kan rå för, det bara blir så.
En till sak om mig är att jag förväntar mig att precis alla ska veta precis hur jag tänker & känner & tycker för tillfället, & om dom inte gör det så blir jag skitsur.
Jag vet inte varför, det är & får förbli ett mysterium.
Jag anpassar också som många andra mitt sätt att vara när jag är med olika personer, men det tror jag är ganska normalt, men det är ju inte så bra alla gånger.
I 1 år & lite mer än 8 månader har vart den lyckligaste tiden i mitt liv, för den tiden har jag delat med min underbara pojkvän Johan Åsberg.
Han bor i Gävle & är 18 år.
& det är ett under att han fortfarande vill vara tillsammans med mig, med tanke på mitt humör.
Men sen den första sekunden jag såg honom har jag älskat honom, & jag hoppas verkligen på allt att vi aldrig nånsin behöver skiljas åt, för det skulle jag verkligen inte klara av.
Jag har även turen att få tillbringa dagarna med dom underbaraste vännerna som finns, & det är jag så otroligt tacksam för.
Dom närmsta är ändå Engla, Lina, Lina, Ida & Anna, det är liksom dom jag har kännt sen jag började skolan, & jag ångrar inte en sekund som jag delat med dom.
Nånting jag däremot ångrar är att jag lät det spåra ut i mitten av 7an, så vi hade ett avbrott på ungefär ett år, & det var ett stort misstag. Men eftersom dom är bäst så förlät dom mig & allt är bra igen.
En annan person som har gjort stor förändring i mitt liv är Amanda Bydén.
Tjejen som tog hand om mig när jag stod alldeles ensam, hon som har torkat mina tårar & hållt min hand i vått & torrt. Hon gav mig självförtroende & en tid jag aldrig kommer glömma. Henne har jag verkligen delat både skratt & tårar med, & hon är en av få jag verkligen kan vara mig själv med.
Tyvärr, så har vi glidit ifrån varandra den senaste tiden, vi är ju självklart fortfarande vänner, men inte alls lika som vi var förr..
Jag har hållt på med hästar sen jag var liten, & då red jag på några fruktansvärt söta ponnysar hos min mammas kusiner, & det är också en tid jag aldrig kommer glömma, vi hade så kul tillsammans!
Sen började jag & Lina Malm rida på ridskola i Bollnäs & jag red där några år, tills jag började söta en häst som heter Privat som ägdes av Eva Rajapakse i Lilltjära, tyvär så blev Privat för gammal så dom tog bort henne..
Nu rider jag Bea som står i ett stall bara 500 meter från mitt hus, & hennes ägare är Ann & Emmelie Karlsson.
Hon är också väldigt gammal, men det märks verkligen inte.
Jag vill alltid finnas till för andra, & även fast jag kanske inte alltid kan hjälpa till & ge råd, så är jag väldigt duktig på att lyssna.
Jag försöker oftast göra så  mycket för andra att jag glömmer bort mig själv lite.
& för tillfället är jag väldigt trött & kommer inte på nånting mer att skriva om mig, så fortsättning följer, eller vad säger man ?;)
godnatt!